En luffare kommer vandrande med sko på bara den ena foten. Han möter en äldre, vänlig dam som får se detta och hon utbrister:
-Stackars människa! Ni har ju tappat en sko!
-Tvärtom, frun lilla, tvärtom, jag har hittat en sko!

På en verkstad fanns en arbetare som var strängt religiös och känd för sin slagfärdighet. En dag ville en av ingenjörerna driva med honom:
-Tror Karlsson verkligen på allt som står i Bibeln?
-Javisst!
-På det där om Babels torn också?
-Ja, varför inte? Tokiga ingenjörer har det väl funnits i alla tider.

Vad heter potatis på tyska?
-Pommes Fritz.

Unga fru Viklund, som var mycket svår att göra till lags, kunde aldrig få sina hembiträden att stanna. Och nu var det dags igen, trots att frun behövde hjälp eftersom hon var med barn.
Hembiträdet stod i hallen med väskorna packade och sa till frun:
-Jag hoppas att fru Viklunds pojke blir söt.
-Varför tror Inger att det blir en pojke?
-Det blir det med all säkerhet. En flicka skulle aldrig stanna hos er i nio månader!

En fattig varitéartist sökte upp en impressario.
-Är ni intresserad av en dresserad hund?
-Vad kan han göra?
-Han spelar fiol - Bach, Beethoven...
-Äsch, ingen orkar lyssna på klassisk musik nu för tiden...

Kal möter Oskar på Järntorget. Oskar har en reva på kinden och Kal frågar:
-Har du varit sjuk?
-Nää, hur så?
-Du verkar ju ha repat dig!

Under en valkampanj för en del år sedan blev en talare plötsligt avbruten av en person som ropade:
-Inte ens om ni var ärkeängeln Gabriel skulle jag rösta på er och ert parti.
-Min käre vän, svarade talaren, om jag var ärkeängeln Gabriel skulle ni inte tillhöra min valkrets.

-Jag jobbade två år på en dörrfabrik.
-Varför slutade du?
-Den slog igen.

-Jag satt fast med bilen i två timmar i en blöt snödriva. Som tur var hade jag bilradion att lyssna på.
-Vad var det för musik?
-In the mood!

-Erik, jag tycker din hustru är en vanligt vacker kvinna.
-Ja, men då skulle du sett henne  för fem år sedan när hon var tio år yngre.

-Han verkar väldigt pigg för sin ålder.
-Om han är! Vi får skruva av hjulen på hans rullstol varenda kväll för att han inte ska ge sig ut och jaga fruntimmer!

-Menar du att du fick femtusen spänn för din gamla Volvo?
-Javisst.
-Hur då?
-Jo, genom lotteri. Femhundra lotter á tio kronor.
-Men upptäckte ingen att det var en gammal bil?
-Jo, bara han som vann den. Men han fick sin tia tillbaka...

Två tågresenärer börjar samtala:
-Jag har åkt med detta tåget i över 15 år, säger den ene.
-Herregud! Var klev ni på?

Fru Andersson till vandringsmannen Hjulbenta Julius:
-Var så god och knalla er iväg! Hur vågar ni vara så oförskämd att stå här och hänga längre! Min man är polis och om han vore hemma, så tog han er tvärt, det är säkert det!
Hjulbenta Julius:
-Då tror ja, lilla gumman! När han vågar ta henne, då vågar han nog ta vem som helst.

Trots varningsskyltar fortsatte folk att gå på en nycementrad gång i fabriken tills en ny skylt dök upp;
VÅT BETÅNG SE UPP!
-Dom går aldrig förbi den, sa förmannen som hade satt upp skylten. Dom stannar stup i ett och talar om för mig att jag inte kan stava.

Herr Pettersson beklagar sig för herr Andersson över att hans hustru ständigt begär pengar:
-Det är aldrig annat än pengar och pengar.
-Men vad använder hon alla pengarna till?
-Ja, det vete gudarna, jag ger henne aldrig några.

Johan hade en sträng gumma som inte drog sig för några handgripligheter. När så skedde så brukade Johan ta skydd under bordet. En dag då Johan intagit skyddsläge kom grannen Olle in. Förvånad sa han:
-Varför sitter du under bordet, Johan?
-Det skall jag säga dig, Olle, sa Johan, att är man herre i sitt eget hus så sitter man var man vill.

Kalle hade hoppats att Lisa skulle vara bra på matlagning. Det var hon nu inte, men Kalle tar ju aldrig till hårda ord, så han nöjde sig med att spika upp frukostäggen på väggen!